Vad har rymden, Coop, och min gamla filosofilärare gemensamt?

När jag läste kognitionsvetenskap på universitetet ingick filosofi i nästan alla kurser. Jag kommer ihåg hur märkligt jag tyckte det var att konfronteras med frågeställningar som aldrig ens slagit mig, och ännu märkligare, att det är ett ämne som går att studera på universitetsnivå. Att "att tänka på olika saker" är en sorts vetenskap. Vi hade dessutom en filosofilärare som år 1 för mig var den märkligaste personen jag någonsin träffat, och år 3 den bästa. Genom åren lärde jag mig att hänga med i hans argument, och kanske började jag även tänka lite som honom.

Inom filosofin arbetar man ofta med så kallade tankeexperiment. Man för sin tes inom ramarna för ett stort "tänk om", och man ställer upp premisserna på det vis man behöver. Det kan vara användbart i praktiken också – när jag skrev kandidatuppsats hängde hela uppsatsens trovärdighet på ett enda filosofiskt "för att vi hade sagt att det var så, så då var det så", och på något vis kom jag undan med det.

Jag tänkte att vi skulle prova oss på ett tankeexperiment. Vi börjar med att ställa upp premisserna:

• Föreställ dig att Coop, Ica, Hemköp, Lidl, Willys, och vad mer för lokal matbutik du kan komma på, har samma leverantör av kassasystem.
• Alla dessa matbutiker har då ett beroende till samma leverantör.
• Om något inträffar hos leverantören, till exempel att någon slags it-attack slår ut deras förmåga att tillhandahålla kassasystemet, skulle det påverka samtliga butiker.
• I Sverige finns nästan 3 000 matvarubutiker.
• 3 000 butiker skulle alltså ha svårigheter att ta betalt under den period it-attacken pågår.
• Sannolikt skulle de behöva stänga, åtminstone under en period.
• Vad hade dina alternativ för livsmedelsförsörjning varit om detta inträffat?
• Bonustanke: Har du tillräckligt med hushållsvaror hemma för att klara dig i de 72 timmar som MSB förespråkar?

För att citera min gamla filosofilärare: ”Vad är det vi ser när vi ser fel, till exempel när vi misstar en pinne för en orm?”. Jag är fortfarande inte helt säker på vad det betyder, men i detta sammanhang kan vi väl komma överens om att det är bra att kunna känna igen en risk när vi har den framför oss. Det jag egentligen vill påvisa med tankeexperimentet ovan är hur sårbara vi blir om vi inte har koll på våra beroenden. När vi känner till våra beroenden kan vi börja arbeta proaktivt. Genom att arbeta systematiskt med kontinuitetsplanering kartlägger vi våra beroenden, och får möjlighet att planera vad vi ska göra i en situation där värsta tänkbara scenario inträffar. En plan B, helt enkelt.

Men nu får det vara nog. Nu känner jag mig sådär liten igen. Hur var det med den där semlan egentligen?