Atea Bootcamp dag 2: Det finns många vägar ut ur den perfekta stormen

Som traditionen bjuder var Ateas kultur- och marknadsdirektör Magnus Sallbring först ut på scenen denna andra dag. Trogen årets tema, ”Beredskap för framtiden”, dök han genast ner i eländet: invasion i Ukraina, en globalisering på tillbakagång, integrationsskuld, inflation, kompetensbrist samt energi-, ränte-, valuta- och klimatkris. 

Den perfekta stormen, kallade han det, och den måste vi alla navigera i. Det går inte att vika undan från den obehagliga, man måste stirra det i vitögat. 

– Viktiga frågor kan man inte mysa sig igenom. Det är en tid nu då vi allihop måste förstå vår situation och ta ansvar. Alla dessa komponenter är var för sig väldigt allvarliga, men tillsammans kan de bli en katastrof. 

Fullt möjligt att påverka 

Samtidigt finns det hopp, för allt är inte utom kontroll. Egna initiativ och insatser kan bidra till förbättringar. Under de gående möten som genomfördes både på onsdagen och torsdagen framkom det exempelvis att en stor del av it-beslutsfattarna inte bara vill utan också anser sig kunna påverka såväl kompetensbristen som klimatkrisen. 

Magnus Sallbring tog även pandemin som exempel. Många trodde att den skulle förändra vårt beteende i grunden. Vi skulle aldrig mer ta i hand när vi hälsar och sluta kramas, men nu gör vi det igen. Det finns en kraft i det, ett löfte om att det finns något att kämpa för på andra sidan. 

Tillsammans med Svenska Friidrottsförbundet har Atea på bara ett år dragit i gång Miniorlandslaget i friidrott i 13 städer i landet – och fler är på gång. Det är ett sätt att öppna dörrarna till samhället för barn och unga i utsatta områden och betala av åtminstone en liten del av Sveriges enorma integrationsskuld. 

– Jag är en stor anhängare av att vi behöver ta emot människor i Sverige. Men det är vårt ansvar att inte bara öppna våra hjärtan och våra gränser, utan också hjälpa denna fantastiska resurs in i vårt samhälle, så att de får vara med och bygga Sverige. Lyckas vi inte med det har vi ett jätteproblem, sade Magnus Sallbring. 

Annsofi Eriksson, CIO på Sveriges Radio

Företaget som aldrig tystnar 

Efter att deltagarna besökt totalt fyra valbara pass under både förmiddagen och den tidiga eftermiddagen, samt lyssnat på inspirerande peptalks av Ateas strategiska partners, väntade ytterligare tre talare på scenen i kongresshallen. 

Annsofi Eriksson, CIO på Sveriges Radio, talade om den roll som hennes arbetsgivare spelar i samhället och i totalförsvaret. Hon slog också tydligt fast att Sveriges Radio är ett techbolag, som vill gå i bräschen för nya moderna lösningar. 

Men parallellt med digitala satsningar måste Sveriges Radio hålla fast vid sitt gamla analoga system. Dels lyssnar merparten av publiken fortfarande på radio på traditionellt vis, linjärt via FM-bandet. Dels är det nödvändigt att kunna nå ut på detta vis i samband med en kris. 

– Vi har det unika uppdraget att vid samhällsstörningar och kriser sända VMA (viktigt meddelande till allmänheten, reds. anm.). Det är en analog FM-sändning i marknätet och vi ser inte att det kommer att ändras under överskådlig framtid. Den här tekniken behövs för vår beredskapsroll, sade Annsofi Eriksson. 

Denna särställning gör att säkerheten och stabiliteten är ytterst viktiga frågor för Sveriges Radio. Inget får fallera. Svenska folket ska kunna lita på att de får informationen när de behöver den, både analogt och digitalt. 

Vattenfalls hållbarhetschef Annika Ramsköld

El är ett smart sätt att spara energi 

Vattenfalls hållbarhetschef Annika Ramsköld inledde med att bygga vidare på det ämne som Magnus Sallbring talat om tidigare under dagen: den perfekta stormen, och då specifikt energi- och klimatkrisen. 

Hon betonade att både Vattenfall och andra europeiska aktörer för närvarande satsar extra mycket på att göra sig helt oberoende av den ryska gasen. Men en fossilfri elproduktion räcker inte för att lösa klimatkrisen. Industrin och transportsektorn måste också ställa om. 

Det bästa sättet är faktiskt att byta ut de fossila bränslena till el eller möjligen till vätgas, som också kräver mycket el, hävdade Annika Ramsköld. 

– Det är många som säger att det är dumt att vi ska ha en massa mer el, för det behöver vi ju inte. Så fel de har! El är faktiskt ett väldigt effektivt sätt att använda energi. Om transportsektorn lyckas göra transformationen till bara el och biobränslen halverar vi energiförbrukningen. El är energieffektiv att producera, medan förbränningsmotorerna har en alldeles för dålig verkningsgrad. 

Men elen måste komma någonstans ifrån och det kräver fler solpaneler, mer vindkraft och på sikt små modulära kärnkraftsreaktorer. De sistnämnda ligger dock långt fram i tiden. Så tills vidare är det sol och vind som gäller, men det gör att paneler och kraftverk tar plats i landskapet. 

– Är det någon som känner igen det här med att det är jättebra att det byggs, bara inte hos mig? Förr pratade man om ”nimby”, not in my backyard. Men just nu oroas jag över att man i stället pratar om ”banana”, som står för build absolutely nothing anywhere near anyone. Snacka om bananas! utbrast Annika Ramsköld och möttes av spridda skratt, innan hon tog till orda igen: 

– Var och en av oss måste rannsaka oss själva. Vi vet vad som krävs för att vi ska hantera klimatkrisen. Då behöver vi som enskilda personer förstå att det kan vara bra om det kommer en vindsnurra eller solpaneler nära oss. Det behöver inte vara av ondo. Det är alltid obehagligt att göra något nytt, men det kan komma en massa nyttigheter med det. Om det byggs en vindkraftsanläggning nära där du bor skapas det kanske även en massa nya arbetstillfällen. 

Robert Kegan

Ingen förändring utan självinsikt 

Förändring är aldrig enkelt, framför allt inte om den omfattar en själv. Det var också huvudbudskapet när dagens siste talare, den amerikanske utvecklingspsykologen Robert Kegan, intog scenen. 

Med hjälp av praktiska övningar och exempel visade han hur viktigt det är att tränga in under skinnet på sig själv för att förstå sina egna dolda motiv. Det spelar ingen roll hur fantastiska mål du ställer upp för din personliga utveckling, om du samtidigt agerar precis tvärtom, driven av omedvetna impulser. Allt måste upp på bordet. Varför gör du som du gör? Först då går det att åstadkomma verklig förändring. 

För att lyckas med utveckling på person- eller organisationsnivå är det även viktigt att arbetet bottnar i något man känner igen. Visserligen är det ett måste att ta sig en bit utanför status quo, annars händer ju ingenting, men det kan gå lika illa om man drar iväg för långt. Då kan det bli så obehagligt att allt rasar samman, poängterade Robert Kegan. 

– Rent psykologiskt måste utvecklingskulturen vara trygg och stöttande, men den måste även erbjuda en möjlighet att kliva ut ur bekvämlighetszonen. Du ska känna glädjen i att kunna använda de styrkor du redan har, samtidigt som du kan ge dig ut i det okända. 

******************
Text: Johan Bentzel
Foto: John Resborn
******************