Säkerhetsutmaningen är inte tekniken – det är att välja rätt
De flesta organisationer vill faktiskt investera i säkerhet. Problemet är sällan ovilja eller budget. Problemet är djungeln. SOC. MDR. MXDR. EDR. XDR. SIEM. NDR. IRT. Tre eller fyra bokstäver överallt. Snarlika löften. Helt olika innehåll.
Sales Manager, Managed Security
Mitt i detta förväntas ledningen fatta beslut som påverkar risknivå, kostnader, regelefterlevnad och verksamhetens motståndskraft i flera år framåt. Det är inte konstigt att det känns svårt.
När säkerhet reduceras till en funktionslista
Alltför ofta börjar resan i fel ände. Organisationer jämför plattformar tekniskt:
Vilken EDR har flest features? Vilken SIEM skalar bäst? Vilken XDR är "AI-driven"?
Det ser rationellt ut på pappret. Men i praktiken missar man det viktigaste. Säkerhet faller nästan aldrig på tekniska funktioner, den faller på förmåga.
Frågorna som faktiskt avgör
Det som verkligen spelar roll är sällan med i jämförelsetabellerna:
- Vem analyserar larmen – och hur djupt?
- Vad är automatiserat på riktigt, och vad är bara marknadsföring?
- Vad gör människor, och när kopplas de in?
- Hur snabbt agerar någon när något händer klockan 03:00?
- Får verksamheten stöd i riskbedömningar och prioriteringar?
- Hjälper leverantören oss att bli bättre över tid – eller tittar de bara på larm?
Det är här den verkliga skillnaden sitter. Inte i feature-listan.
Samma tre bokstäver – helt olika verklighet
Två leverantörer kan sälja "MDR". På pappret låter det identiskt. I praktiken kan det vara: En larmfabrik som skickar notifieringar. Eller, ett team som faktiskt analyserar, prioriterar, agerar och ger rådgivning.
Det är två helt olika tjänster. Men samma tre bokstäver. Det är det som gör marknaden så svårnavigerad.
Kraven ökar – verktyg räcker inte längre
Samtidigt förändras spelplanen. Med Cybersäkerhetslagen/NIS2 räcker det inte att ha verktyg installerade. Du måste kunna visa:
- kontinuerlig övervakning
- riskbaserat arbete
- snabb incidenthantering
- spårbarhet
- rapportering
- lärande för att förebygga att det händer igen
Det här är inte en produkt, det är en förmåga. Och förmåga köps inte i en licens, den byggs.
Säkerhet som förmåga – inte teknikinköp
En modern SOC eller MDR är därför inte främst ett teknikprojekt. Det är ett verksamhetsstöd.
En funktion som:
- skapar analys
- filtrerar brus
- prioriterar det som faktiskt är risk
- skalar med automation
- och ger ledningen beslutsunderlag kring verkliga hot
Det är där värdet finns. Tekniken är möjliggöraren. Inte lösningen.
Börja i rätt ände
Mitt råd till beslutsfattare är därför ganska enkelt: Sluta börja med verktygsjämförelser. Börja i stället med att definiera:
- Vad är det vi ska skydda och mot vad?
- Vilken förmåga behöver vi faktiskt?
- Vad måste fungera – oavsett vad – klockan 03:00?
- Vad ska vara automatiserat?
- När krävs mänsklig analys?
- Vilket stöd behöver verksamheten, inte bara IT?
När de svaren finns blir teknikvalet plötsligt mycket enklare. Be dina tilltänkta partners beskriva hur de arbetar. Då väljer du plattform och partner som möjliggör förmågan. Inte tvärtom.
Min erfarenhet från verkligheten
Efter många år med både interna SOC:ar, upphandlade MDR-tjänster och hybridmodeller ser jag samma mönster gång på gång:
Organisationer som fokuserar på verktyg får mer loggar.
Organisationer som fokuserar på förmåga får bättre säkerhet.
Skillnaden är enorm. Det första skapar brus, det andra skapar beslutskraft. Och i slutändan är det beslut – inte dashboards – som minskar risk.
Hur upplever ni djungeln?
Jag är genuint nyfiken på hur andra upplever SOC/MDR/XDR-marknaden just nu. Är det lätt att se skillnaderna mellan leverantörerna? Eller upplever ni samma sak – att alla säger ungefär samma sak, men levererar helt olika värde? Diskussionen behövs. För säkerhet handlar mindre om fler verktyg – och mer om rätt förmåga.
