Möt Ateas maratonstjärna Suldan Hassan: ”Jag springer 200 kilometer i veckan i sommar”
Suldan Hassan vaknar i gryningen – entusiastisk, glad och positiv över de härliga sommardagarna, att de är så underbart fyllda med oräkneliga löpsteg och svettiga träningspass på både skogsstigar och på gymmet.
Möt vår VM- och OS-stjärna i maraton, en 27-årig nybliven vinnare av Göteborgsvarvet. En del av Team Atea som tänker, andas och lever löpning dygnet runt. Här berättar han om sin sommar, sitt recept för att lyckas nå sina mål – och sin vilja att ge tillbaka.
Tänk gärna på Suldan nästa gång du packar strandväskan med badkläder, solkräm och kylklampar, eller påtar i trädgården, eller planerar utflykter ut i skärgården.
Just då är han troligen ute och springer, eller lyfter vikter på gymmet. Eller så är han på väg ut eller förbereder kroppen inför nästa pass.
– Det blir ungefär 200 kilometer i veckan nu i sommar, plus tre eller fyra styrkepass, säger han.
Särskilt på söndagar väntar allt annat än slappa hängmatte-upplevelser för honom, för då är det dags för den specifika maratonträningen inför friidrotts-VM i Tokyo i september:
– Då går jag upp på morgonen och värmer först upp i tre kilometer. Sen blir det 40 kilometer i bra tempo, och sedan två kilmeter nerjoggning. Efter det är jag ganska trött. Men efter en tupplur blir det även ett gympass på eftermiddagen, berättar Suldan som inte hymlar med att han efteråt känner sig ganska mör.
”Motivation är inte direkt min svaga sida”
Gympass blir det 3-4 dagar i veckan. Det squats, frivändningar, bålträning och rörlighet med vikter.
– Maratonlöpare är oftast väldigt stela jämfört med andra, men det är inte bra att bli för stel. En viss rörlighet är viktigt.
Motivationen tryter sällan, säger han. Inte ens på söndagsmorgnar när han har 45 kilometer framför sig och ett gympass att ta sig igenom.
– Jag känner bara, ”nu ska jag göra det här för att kunna göra bra ifrån mig på VM om ett par månader”. Visst, ibland kanske jag känner mig lite slö, men jobbet behöver göras ändå. Jag har ju vad som krävs för att ta medalj. När jag tänker på det sättet så känner jag mig väldigt motiverad. Det enda sättet att uppnå mitt mål är att göra det här jobbet. Nej, motivation är inte direkt min svaga sida.
”Det är utvecklingen som driver mig”
Tidigare, när han var 5 000-meterslöpare, tänkte han att maratonträning skulle vara långt, ensidigt och tråkigt. Men så blev det inte alls.
– Jag trivs verkligen med det. Det är underbart att göra de här tuffa passen och se sig själv utvecklas. Det är utvecklingen som driver mig. Jag vill göra allting för att bli så bra som möjligt.
Hans långsiktiga mål är OS i Los Angeles om tre år.
– Där vill jag ta medalj, så jag har tre år på mig att bli genomtränad.
Om sina medaljchanser säger han:
– Att ta medaljen känns väldigt realistiskt. Jag har gjort 2.05 nu, och det på mitt tredje maratonlopp någonsin. Det är mitt andra år nu och jag känner verkligen att om jag bara får vara hel och frisk och kunna jobba på så är det fullt realistiskt.
– Jag är i en väldigt bra miljö med både tränare och tränarkamrater som har tagit OS-medaljer. Och vet vad som krävs för att ta de här medaljerna.
”Jag föddes i Somalia, och tillbringade mina första år med att vi bodde i hyddor, vallade får och getter, sökte efter bördiga marker och drack kamelmjölk för att få vätska och näring.”
Kan bli medalj redan till VM
En av hans nära träningskamrater är belgaren Bashir Abdi, som kom tvåa förra året i Paris-OS. Det var även han som efter en långtur på 30 kilometer i franska Pyrenéerna 2023 konstaterade att Suldan borde satsa på maraton i stället för det dåvarande fokuset på 5 000-meter.
– Jag tror att jag kommer behöva göra 2.03 ungefär för att ta medalj. Det är alltså två minuters förbättring som krävs. Det ska vara möjligt. För guld krävs nog neråt 2.02. Det är så små marginaler på den nivån. Vilken valör det blir på min medalj får vi se.
Kanske kan han säkra en medalj redan i VM i september.
– Jag sprang Tokyo maraton i våras och slog då svenska rekordet. Jag är väldigt motiverad att komma dit igen nu i september. Jag ska göra mitt yttersta för att vara så bra förberedd som möjligt, säger han.
Att satsa helhjärtat är nyckeln
Suldans recept för att lyckas med sina mål – oavsett om det inom elitidrotten eller något annat – är att satsa helhjärtat:
– Om jag har ett mål i sikte har jag ingen plan B. Jag tror bara blint på det. Jag är väldigt envis och målinriktad. Ger aldrig upp.
Inte ens skador, covid-19 eller en seglivad postcovid fick honom att kasta in handduken, trots att det såg nattsvart ut länge.
– Kroppen svarade inte längre på träning. Jag lade ner all den här tiden på träning, men det ledde ingenstans. Till slut började även mina tankar att snurra. Är det verkligen värt att fortsätta? Är det dags att göra något helt annat?
Pulsen rusade vid ansträngning, och uthålligheten var som en pyspunka. Men snabbheten var kvar, och han hade aldrig varit mer skadefri än just då. Så han fortsatte.
Om än i en ny gren, på belgarens inrådan.
Plötsligt vände allt.
På sitt första maraton i karriären krossade han svenska rekordet med över en minut, vilket gav honom en biljett till maraton i Paris-OS, där han kom på 28:e plats.
”Man ska inte ge upp bara för en motgång”
Sommaren 2025 har han större självförtroende än någonsin.
Den största lärdomen av alla motgångar? Tålamod.
– Tålamod att fortsätta tro på att det kommer att vända. Har man lagt väldigt mycket tid på någonting så ska man inte ge upp bara för en motgång, även om den håller i sig i ett par år. Förr eller senare vänder det. När det är dags.
Den där vissheten bär han med sig nu. Han tror det är en attityd som är värdefull för alla, i alla delar av livet. För alla människor kan det kännas som att livet eller karriären går i stå. Eller att det blåser motvind just den här dagen.
– För mig kan såklart även ett enskilt lopp kännas väldigt tungt, men sen vänder det – i loppet efter, eller några lopp efter det. Går det riktigt tungt är det bra att även ta stöttning. När jag led av min postcovid var mina vänner och familj där för mig, och mina löparvänner sa "Ge inte upp, det kommer att vända". Nu om andra har problem är det jag som påminner dem om det. Att det vänder.
Känner tacksamhet – och brinner för att ge tillbaka
Det känns viktigt för honom att ge tillbaka. Han har själv fått så mycket, upplever han.
– Jag föddes i Somalia, och tillbringade mina första år med att vi bodde i hyddor, vallade får och getter, sökte efter bördiga marker och drack kamelmjölk för att få vätska och näring.
Som 11-åring kom han till Alingsås, där han lärde sig svenska och fick kompisar. Modersmålsläraren frågade om han ville testa friidrott, och när han svarade ja hade han ingen aning om att det skulle förändra hans liv för alltid. Innan dess hade han inte sprungit något alls.
Han känner en oändlig tacksamhet, och han vill att så många ungdomar som möjligt i både Sverige och världen får bördiga förhållanden att växa i.
– Jag vet verkligen hur olika förutsättningarna är. Det finns fattigdom på många håll, ett icke-existerande föreningsliv och ofta saknas möjligheter till utbildning. En gång så tog vi med oss massa datorer och gav det till ett universitet och en gymnasieskola i mitt gamla hemland, för att de också ska få chansen att lära sig digitala verktyg. Jag såg hur mycket det uppskattades. Får de ungdomarna bara lite mer möjligheter så kan de skaffa sig ett annat liv. Även idrotten kan ju hjälpa till där, att vissa kan ta sig vidare via scholarships till USA eller andra länder.
Engagerar sig i Miniorlandslaget
Hemma i Sverige är han involverad i arbetet med Miniorlandslaget, Ateas och Svensk Friidrotts gemensamma satsning för att få fler barn och ungdomar i rörelse och väcka deras intresse för föreningsidrott. Han har därigenom fått upp ögonen för hur ojämlikt idrottandet är på många håll.
– I många utsatta områden där det bor människor som precis som jag har ett utländskt ursprung, är andelen flickor som idrottar försvinnande liten. Jag skulle verkligen vilja verka för en förändring där. Idrott ska vara inkluderande och alla ska ha tillgång till det, säger han.
Det han helst vill ge tillbaka är det som han själv upplever mest hela tiden:
Känslan av att man har chansen. Att man kan utvecklas. Och att just den här dagen är värd att ta vara på.
I slutet av intervjun frågar vi honom om vilken låt som ger honom den bästa sommarkänslan. Svaret känns väldigt mycket Suldan:
– Ted Gärdestads ”Vilken härlig dag!”
… pressen och förväntningarna inför VM i Tokyo i september:
”Ibland tänker jag att andras förväntningar på mig inte är tillräckliga. Jag själv har alldeles för höga ambitioner för att förväntningarna utifrån skulle kunna överträffa dem.”
… sina svaga sidor:
”Min tränare säger ibland att jag kollar på klockan under de långa distanspassen, när jag inte alls borde. Jag vill kolla på klockan för att försäkra mig om att farten inte är så hög att jag går in i väggen, men han vill att jag bara ska följa honom på cykeln framför mig och våga trycka på utan att spara på energi, för att kunna spränga gränserna. Att kolla på klockan ibland är viktigt för att hålla rätt fart. Men vad är rätt fart egentligen? Det är frågan. Som löpare tror man att det finns en rätt fart, men så är det egentligen inte. Strävan efter att hålla rätt fart under träningarna är bara ett sätt att vara i bekvämlighetszonen.”
… det bästa med att vara elitidrottare:
”Man får se väldigt mycket, olika ställen, olika länder. Att man får träffa väldigt ambitiösa. friidrottare som strävar efter sina mål. För vissa handlar det om att kvala till ett VM eller till ett OS, andra vill ta medalj. Det absolut roligaste är ändå utvecklingsresan, hur jag utvecklats sedan förra året, vad jag har framför mig nu, och vad jag förväntar mig av mig själv framåt. Jag älskar verkligen utveckling och det är det som jag triggas igång av och tycker är absolut roligast.”
… att hantera värme under ett maraton (genomsnittstemperaturen i Tokyo där VM hålls i september är 27 grader, svensk högsommar, men kan också stiga till uppåt 37):
”Det bästa sättet att hantera värmen är att vara bra tränad. Det är inte värmen i sig som avgör hur tufft det känns, utan farten som man går ut med. Men är man i god fysisk form så är det sen bra att tänka på de andra små sakerna också – som att få i sig vätska vid varje station, att fylla på med vätska dagarna innan, att ha tränat i värme. Jag måste ju våga köra tuffa pass i värme innan loppet, så att jag känner det här självförtroendet också.”
… vad han blir barnsligt glad av:
”När jag står mitt personbästa blir jag barnsligt glad. Men även när jag kommer hem till Sverige efter en längre period utomlands och jag får äta nybakade vaniljbullar med kaffe och havremjölk.”
… vad han vill uppleva i sommar, förutom tärningen:
”Även om jag har fokus på löpningen hela sommaren vill jag åtminstone ta ett utebad. Förra året när det var OS hann jag inte det. Gärna en fika ute i fina vädret i Göteborg också, men jag vill inte vara ute i solen så mycket mellan träningspassen – för att då tappar jag ännu mer vätska och bromsar återhämtningen.”
… bästa sommarpratet i P1:
”Musses! (Löparen Mustafa "Musse" Mohameds sommarprat kan lyssnas på här). Han kom också från Somalia ungefär när han var lika gammal som jag var kom till Sverige.”
