Hoppa till huvudinnehåll
2026-06-24

”Hur ska vi göra med våra servrar som börjar bli gamla?”

MITT I VERKLIGHETEN | Allt fler verksamheter står inför samma svåra vägval: Servrarna börjar bli gamla, supportavtalen löper ut och ny utrustning har blivit både dyrare och svårare att få tag i. ”Hur ska vi göra nu?”, frågar sig många. William Björk, specialistsäljare Managed Services Hybrid Cloud på Atea, berättar vad han möter i kundernas verklighet.

 William Björk

”Jag har haft flera kundmöten på sistone som har börjat på nästan exakt samma sätt. Kunden förklarar att man har haft sina servrar på plats i fem, sex år. Miljön fungerar fortfarande, kanske med hjälp av en konsult, men supportavtalen är på väg att löpa ut och garantierna gäller snart inte längre. För några år sedan var vägen framåt i det läget relativt självklar: Man tog fram en kravbild, beställde ny hårdvara och ersatte den gamla miljön med ny, modernare utrustning. Idag är det långt ifrån så enkelt av många olika skäl.

Till att börja med uttrycker många kunder både oro och frustration över läget när det gäller tillgången på nödvändiga komponenter. Leveranstider är osäkra, och priserna ökar. Vad händer om situationen förvärras? Kan man lita på att få tillgång till det som man behöver, när man behöver det? frågar sig många. En viktig förklaring är den snabbt växande efterfrågan på kapacitet för AI. Tillverkarnas komponenter ska räcka till hyperscalers, AI-tjänster, datacenter och enskilda verksamheter. För kunderna innebär det längre leveranstider, stigande priser och en osäkerhet kring om rätt utrustning går att få fram i tid.

Särskilt stor osäkerhet och oro märker jag i verksamheter som kör sina affärskritiska applikationer och databaser på servrar som närmar sig slutet av sin livslängd. En stor farhåga är att ett disksystem går sönder och att reservdelar inte går att få tag i.

Hur gör andra verksamheter?

En fråga som jag får oftare nu än tidigare är: "Hur gör andra kunder?”. Verksamheter söker inte bara ett tekniskt svar. De vill förstå vad som är klokast att göra, vilka risker andra har sett och hur man kan undvika att fatta ett beslut som begränsar verksamheten flera år framåt. De strategiska frågorna har blivit mer centrala:

  • Ska vi satsa på en helt ny miljö och kanske även överkapacitet för framtida behov?
  • Hur snabbt behöver kapaciteten kunna förändras?
  • Ska vi behålla en mindre del lokalt och flytta resten?
  • Finns det system som av tekniska eller juridiska skäl måste vara kvar i huset?
  • Vilka applikationer behöver snabb eller särskilt säker lagring?

Det är sällan bara it-avdelningen som deltar i diskussionerna. Jag möter CIO:er, CTO:er, ekonomiansvariga och ibland hela ledningsgrupper. Ekonomin, tekniken, säkerheten och verksamhetens utvecklingsbehov måste vägas mot varandra på ett helt annat sätt än tidigare.

Vad händer om förutsättningarna ändras?

När alternativ övervägs väcks en ännu större fråga: Vilket handlingsutrymme ger respektive vägval om förutsättningarna förändras? I ett kundmöte pratade vi om kontinuitet och jag frågade hur verksamhetens beredskap såg ut om lagstiftningen, geopolitiken eller andra grundläggande villkor skulle förändras. Insikten om att det saknades en plan B fick alla att stanna upp och tänka till.

Att självständigt äga och sköta alla servrar på egen hand har kanske fungerat bra hittills, precis som andra faktiskt känt sig trygga med att köra allt i amerikanska moln. Men osäkerheten i världen visar att båda dessa ytterligheter medför tydliga risker i form av kapacitets- och kontinuitetsproblem eller riskabla beroenden.
Jag märker att allt fler ser det som nödvändigt utvärdera sin situation och säga: ”Vänta nu. Vad behöver vi faktiskt kontrollera själva, och vad kan hanteras på andra sätt?”

Vägen framåt handlar om mer än servrar

Vad man ska göra när servrarna börjar bli gamla är en komplex fråga, och beslutet drar därför ofta ut på tiden, särskilt i större verksamheter.

Genomförandet upplevs ofta också som stor tröskel. Hur flyttar vi utan att störa de system som måste fungera varje dag? En produktionsmiljö kan inte bara lyftas från en plats till en annan. Applikationer och beroenden måste kartläggas, den nya miljön sättas upp och varje steg testas.

Förändringen påverkar ofta även organisationen. Ledningen kan vara övertygad om att verksamheten inte längre ska sköta all drift själv, medan en it-avdelning som har arbetat i miljön i 20 år undrar vad förändringen innebär för deras roller. Att flytta servrar är en sak. Att lämna ett invant arbetssätt och släppa en kontroll som länge har varit en del av it-avdelningens ansvar och identitet är något helt annat.
Frågan ”Hur ska vi göra med våra servrar?” handlar enligt min erfarenhet aldrig bara om servrar eller om att välja en teknisk väg. Lika avgörande är vilken handlingsfrihet, utvecklingsförmåga och kompetens verksamheten behöver framåt."

Så kan Atea hjälpa er vidare 🎯

Atea hjälper er att kartlägga ert nuläge och jämföra de möjliga vägarna framåt. Ska ni investera i ny hårdvara, låta någon annan hantera utrustningen på plats, flytta hela eller delar av miljön till ett suveränt moln, det publika molnet eller en kombination av flera alternativ?

Bedömningen utgår från verksamhetens tekniska, ekonomiska och organisatoriska förutsättningar. Tillsammans går vi igenom systemens beroenden, kraven på säkerhet och tillgänglighet, var olika data bör finnas och vilken kompetens ni behöver behålla internt. Vi hjälper er också att synliggöra kostnader, risker och konsekvenser över tid – inte bara priset på nya servrar.

När riktningen är vald kan Atea hjälpa till att planera förändringen steg för steg, så att affärskritiska system kan fortsätta fungera under övergången och ansvarsfördelningen blir tydlig. Vi kan även hjälpa mer med förändringsledning.

Målet är ett välgrundat beslut och en trygg it-miljö som ger verksamheten fortsatt handlingsutrymme.

Vill du komma i kontakt med specialist?

Fyll i formuläret så ser vi till att du kommer i kontakt med rätt person.