Apples talare på IT-arenan: Bli fri och skapa magi

På teknikfronten har mycket hänt de senaste åren som gör att verksamheter kan ta stora språng framåt i sin utveckling. 

Tidigare har konstruktiva idéer ofta fastnat på vägen av olika skäl: 

”Det vi vill göra fungerar inte med vår infrastruktur.” 

”Det vi vill göra blir för dyrt.” 

”Det saknas AI-stöd.” 

”Det här passar inte alla användare.” 

”Det är inte tillräckligt säkert.” 

Men med ny modern teknik, förbättrad säkerhet och en mer tillgänglighet prisbild är mycket faktiskt genomförbart idag.  

Nu handlar det mer om att hitta den psykologiska friheten att våga sätta igång och göra saker annorlunda, med eller utan AI. 

– Psykologisk frihet är att ha ett fritt tankesätt; att våga tänka fritt men framför allt göra saker annorlunda utan att vara hämmad, säger Tobias Degsell, som i mer än 15 år lett workshops internationellt inom en rad olika branscher som kreativitetskonsult och rådgivare åt organisationer som vill förändras.

Han konstaterar att många människor och organisationer sitter fast i en psykologisk ofrihet som gör att man fastnar i gamla hjulspår. Det är dags att göra något åt det hindret nu!

Många vill gömma sig i flocken

Typiskt för den psykologiskt ofria är viljan gömma sig i flocken och dess etablerade vanor.

– Att göra något annorlunda och på så sätt gå emot flocken innebär att utsätta sig för risken att bli kritiserad, göra fel och känna sig dum. Vi människor är livrädda för den känslan, för vi vill uppfattas som bra, säger Tobias.

Vad den psykologiskt ofria inte inser är att det bekväma är en ännu mer riskabel väg framåt.

– Om vi väljer bekvämlighet framför obekvämlighet får vi ingen utveckling. Det blir en lång ökenvandring mot slutet, en mardröm där allt stagnerar och engagemanget sjunker i botten, både hos individen själv och bland kollegorna på arbetsplatsen.

Botemedlet: Sluta ha bekvämlighet som ledstjärna

Botemedlet mot psykologisk ofrihet är att sluta ha bekvämlighet som ledstjärna i vardagen.

– I går träffade jag en person som sa: "Det blir så bra i framtiden. Då kan AI göra allting som är tråkigt." Det där vill jag utmana. Om man tror att AI innebär att man inte ska behöva anstränga sig så är man fel ute.  

Målet med ny teknik och AI kan inte vara att ge "kunder" – det vill säga medborgare, kollegor, patienter och skolelever – vad de är vana vid men med mindre ansträngning, menar han. 

– Vi behöver i stället fokusera på frågorna, "Hur kan vi göra det ännu bättre för våra kunder?". Många duckar för att undersöka det närmare, bara för att det kan bli obekvämt och jobbigare att gå ifrån hur man brukar göra. Resultatet blir att man fortsätter skapa mellanmjölk. Vi kan inte se det jobbiga som något onaturligt som helst ska undvikas. För då har vi någonstans missförstått principen för vad saker och ting går ut på. 

Konsten att hantera obekvämlighetskänslan

Ett av Tobias tips för att hantera obekvämlighetskänslan är att kroka arm med andra.

– Släppa tanken på att du måste testa nya saker själv. Fråga dig i stället, "Vem skulle jag kunna göra det här tillsammans med?”. Det är ett sätt att skapa mer psykologisk frihet.

Även om gruppen blir liten gör gemenskapen det lättare att möta eventuella motgångar och kritik när ni börjar göra saker annorlunda – samtidigt som ni kan fira tillsammans när resultaten blir riktigt bra.

Men organisationer bör inte göra sig för beroende av att enstaka eldsjälar, eller grupper av engagerade personer, tar hand om verksamhetens nytänkande och innovation, varnar Tobias:

– Det är fantastiskt med eldsjälar, men det blir sårbart om någon slutar. Det långsiktiga är att bygga ett lagsystem för innovation baserat på funktioner.

Hans råd är i stället att skapa samarbetsmodeller för utveckling som systematiskt bygger på att låta flera olika perspektiv mötas.

– Så fort man försöker göra någonting som är svårare än att lista ut att ett plus ett är två, vinner man oftast på att ta in fler perspektiv runt bordet, säger han.

Han påminner om att kompetensen inte enbart är det som står i CV:t, utan en mix av personers erfarenheter, synsätt och kognitiva skillnader.

Lär av Nobelpristagarna: Blanda olika perspektiv

Tobias har en bakgrund som curator på Nobelprismuseet, där han studerade Nobelpristagares arbetsmetoder och kreativa processer.

Han upptäckte att det fanns mycket att lära av de 1026 personer som hittills tilldelats priset.

– Majoriteten av pristagarna får priset tillsammans, det är två eller tre personer som delar på priset. Tittar man närmare är det ganska vanligt att det är två fysiker och kanske en kemist som samarbetat. Och tittar man ännu närmare har genombrott uppstått när någon som arbetat stenhårt i 25 år krokat arm med någon som är superkommunikativ och varit skicklig på att få ut kunskapen.

Men olika kompetenser räcker inte. Inte ens all den extra kompetens som AI kan tillföra. För utan engagemang blir ingenting bättre, konstaterar Tobias.

– AI kan vara en fantastisk kompetensförstärkare när vi vill lösa problem. Men AI kommer aldrig att bry sig. Det är en unik mänsklig förmåga som vi inte värderar tillräckligt. Vad tycker vi är viktigt? Vad är värt att försöka ändra på? Vad betyder något för de människor vi bryr oss om? Vilka utmaningar borde ha åtgärdats i förrgår? Börja där. Och därefter: "Har vi kompetensen internt för att lösa det här? Behöver vi be om hjälp? Hur skulle AI eller annan ny teknik kunna hjälpa till?"

Behovet av kraftansträngningar

Vill man utvecklas på riktigt krävs ofta dedikerade kraftansträngningar.

– Man kan jämföra innovationsutveckling med ett träningsschema där du behöver göra några högintensiva pass för att få utveckling. Du kan inte göra dem hela tiden, det behövs också lugnare pass och vilodagar. Men precis som med träningen behöver du avsätta tid i kalendern för att göra era kraftansträngningar annars tenderar de att inte bli av. Kanske tre i år, och sedan fem nästa år.

Invändningen att det inte finns plats för detta i er stressiga vardag köper han inte:

– Det är sant att vi lever i ett samhälle där man gärna säger, "Du ska göra det här också". Då behöver man ha modet att prioritera annorlunda och säga, "Låt oss testa att plocka bort lite av det vi redan gör. Vad gör vi idag som tar tid utan att skapa så mycket värde? Vad kan vi ta bort helt? Vad kan vi göra mindre av?"

Kraftansträngningarna innebär ett lärande, oavsett vilka resultaten blir. Och de kan också sätta fart på engagemanget.

– De flesta av oss har minnen av att ha lyckats med en stor utmaning som nästan kändes övermäktig. Efteråt känns det som ren magi. Det ger en enorm kick. Alla kan uppnå den känslan, oavsett vad man jobbar med.

Och även om det misslyckas kan man känna sig stolt över att man gav allt.

Hitta den största möjliga nyttan

Alfred Nobels testamente talar om ”mänsklighetens största nytta”. Möjligen har du och dina kolleger inte ambitionen att göra nytta för hela mänskligheten men genom att göra saker annorlunda kan du faktiskt göra mer skillnad än hittills i det sammanhang du befinner dig.

– När man intervjuar Nobelpristagare säger de ibland: ”Skälet till att jag är där jag är i dag är att jag en gång hade en högstadielärare som såg mig och berättade något för mig. Det var det som förde mig in på den här banan." Så i förlängningen gav faktiskt lärarens insats i skolan ett Nobelpris.

Kanske kan nytänkande och AI bidra till att dagens lärare kan se och möta fler elever med både mänsklighet och kompetens, och få dem känna sig ännu mer sedda?

– Slutmålet är inte användning av ny teknik, utan snarare att hitta ett samspel med tekniken som gör att vi kan bli ännu bättre i våra roller, säger Tobias.

Förhoppningen efter föreläsningen: 
”Vad händer om …?”

Under hela hösten medverkar Tobias på Atea IT-arena med sin föreläsning om att våga göra saker annorlunda. Hans förhoppning: Att hans åhörare testar nya saker efteråt.

– Man måste inte byta ut hela it-systemet eller gå helt bananas och gå på händerna resten av livet. Men man ska våga undersöka: Vad händer när jag gör någonting som jag vanligtvis inte gör?