2022-05-24

85-åriga kvinnans tryck på larmknappen borde väcka alla politiker och chefer i äldreomsorgen

SPECIALISTSPANING | En dam i 85-årsåldern visar upp sin trygghetslarm-knapp och säger, ”ibland trycker jag på den, bara för att det ska hända något”. Hur sorgligt är inte det?

Staffan Betinger
Staffan Betinger
Verksamhetsutvecklare

Staffan Betinger, verksamhetsutvecklare i Ateas äldreomsorgsteam, vänder sig i den här spaningen till alla högt uppsatta chefer och politiker i kommunerna som är redo att bryta de äldres ensamhet och isolering och samtidigt skapa ett smartare arbetssätt för de som jobbar i verksamheten.

Spaningen i ett nötskal

I flera omgångar de senaste åren har jag följt med hemtjänstpersonal på deras ronder. Det som hände hemma hos den där damen när hon visade upp sin larmknapp, är bara toppen av isberget av den isolering som är så vanlig bland äldre idag. Inför mitt besök hade personalen nämnt att ’en ung, snygg man ska följa med för att se hur vi jobbar’. När vi väl steg in i bostaden hade hon piffat till sig ordentligt; fixat frisyren, sminkat sig och klätt upp sig.

Det är så tydligt att många äldre saknar den sociala biten av livet, och vardagen kännetecknas ofta av ensamhet och isolering. Samtidigt kan mycket av den isoleringen brytas med digitaliseringens möjligheter. Kommun efter kommun introducerar exempelvis ’Fikarummet’, en app framtagen med hjälp av team på Mälardalens universitet, som ger möjligheter till sociala träffar både digitalt och ute i friska luften. Kommun efter kommun byter också ut de ineffektiva analoga arbetsprocesserna mot flexiblare, tryggare och kostnadsbesparande digitala lösningar. Men tyvärr lever många kvar i 80-talet. Och förklaringen är att alldeles för få av dem som sitter på pengarna har varit ute i verkligheten. Om du är en av dem – våga dig ut.

OM SPANAREN

Staffan Betinger

Staffan Betinger är verksamhetsutvecklare i Ateas team som fokuserar på äldreomsorgen. Han kan arrangera en digital presentation av hur Nora kommun och Eskilstuna kommun jobbar för att bryta äldres isolering – och hur de frigör tid och resurser – genom sin digitalisering av äldreomsorgen.

Följ honom på LinkedIn här 

Vad du kommer att upptäcka

Du kommer att knockas av ensamheten. Den är omöjlig att värja sig ifrån. Men lika illa: Hälften av alla kommuner i Sverige är så enormt efter digitalt, så om du singlar slant och den landar fel kommer du även att bli förbluffad över hur mycket av personalens tid som slösas bort i olika typer av ineffektiva processer.

Jag kan ge ett exempel. För en tid sedan satt jag som en plåster på en medarbetare i en kommun och ställde frågor om varje liten detalj i hennes arbetsdag. När jag mötte hen klockan sju på morgonen hade hen en näve papper i handen. "Vad ska du med dem till?" frågade jag. "Äh, jag måste ha med mig det här. Det är lite uppgifter om brukarna som jag behöver ha med mig. De är inte tillgängliga via mobilen."  Sen gav vi oss iväg.

En av de äldre vi besökte hade ett sår på benet som hon fotade. När vi kom ut till bilen, frågade jag vad hen skulle göra med bilderna. "Jag brukar mejla dem till mig själv från mobilen, för att kunna spara ner dem i datorn på kontoret och ladda upp dem i journalsystemet. Det måste jag förresten göra en i taget då det inte går att ladda upp alla samtidigt." Hen fäste även ett par kom ihåg-lappar på instrumentbrädan. "Skulle det inte vara enklare om du och dina kolleger kunde komma åt journalsystemet via mobilen hemma hos de äldre, och ladda upp bilder, göra noteringar, lägga in påminnelser och så vidare den vägen?" föreslog jag. "Ja, det hade ju varit underbart", sa hen.

Efter ronden satte sig medarbetaren sig vid datorn i ungefär en timma för att föra över allt i journalen som noterats på pappren under dagen. I ett separat dokument  förde hen även in alla medicineringar som hade skett under dagen, med tidpunkter och allt för att ’andra ska ha koll’. Det var så långt ifrån digital signering man kan komma, och det är lätt att saker glöms bort. Se bara på vad som hände i nu i maj. En kommun i södra Sverige har anmälts till IVO sedan en av deras äldre inte fått sin cancermedicin på två veckor. Det hade aldrig kunnat hända om personalen hade jobbat i modern välfärdsplattform där det går ut påminnelser, även till sjuksköterskan och chefen efter ett par dagar, om de inte uppmärksammas.

Pådrivande faktorer / supportande trender

Vad är det som gör att du behöver ta tag i det här?

För det första, andelen äldre blir fler för varje år, och resurserna ser ut att minska. Utan att använda välfärdstekniken klokt hamnar både de äldre och personalen i kläm. Numera är det dessutom möjligt att köpa lösningar som kan förändras i takt med att nya regler införs och att tekniken förbättras. Väljer man en flexibel plattform slipper man att oroa sig för att fastna i system som snabbt blir gamla.

Ett annat skifte i den kommunala världen är synen på hur pengar används. Digitala lösningar som ”Fikarummet” ses allt oftare som en investering, i stället för en kostnad. Isolering och ensamhet orsakar enligt forskningen både psykiska bekymmer och minskad fysisk aktivitet, vilket i sin tur gör att andra kostnader kommer som ett brev på posten.

En annan faktor som driver kommuner till att ta tag i de här frågorna är rekryteringsperspektivet. Alla unga undersköterskor och vårdbiträden som kommer in på arbetsmarknaden idag är uppvuxna med plattor, sociala medier och ständig uppkoppling. Hur attraktiv är en arbetsgivare som är kvar i papper och penna-stenåldern? Ytterligare en faktor är personalkostnaderna: Hur många blir sjukskrivna på grund av stress?”

Värt att reflektera över 💡

  1. Staten ger möjlighet till alla kommuner att ansöka om pengar för att påskynda digitaliseringen. Hur använder ni dem?
  2. Digital signering av läkemedel och andra insatser har sparat 15 000 timmar per år i Ale kommun (drygt 30 000 invånare). Hur stor är er kommun i jämförelse? Hur många timmar kan ni då spara?
  3. Hur skulle du själv vilja att äldreomsorgen fungerar när du behöver den?