Sagan om ett träd

2017-08-08

För länge, länge sen fanns det på en avlägsen planet ett träd som hade kraften att skapa. Det skapade en liten skog, svampar, mossa och buskar för att göra det mysigt runt omkring sig. Det gick bra för trädet. Det trivdes och skapade fler träd och såg till att ingen växte sig större än att alla fick solljus, regn och jord.

Oscar Bexell Lösningsarkitekt, Internet of Things

En dag upptäckte trädet något långt bort i horisonten. En annan liten skog höll på att växa fram. Inte bra! Konkurrens om koldioxiden! Tänk om de kommer närmre och är högre än oss och tar allt ljus! Trädet behövde göra något åt saken, så det skapade levande varelser som andades in syre och producerade koldioxid. Denna inverterade process skulle göra att djur och växter i symbios snabbt kunde växa och bli större än den konkurrerande skogsdungen. Genialt!

Först skapades små kryp som myror och skalbaggar, men utsläppen dessa genererade var löjligt små. Trädet insåg snabbt att mängden koldioxid som ett kryp kan producera är proportionellt mot kroppens storlek och att det krävdes tyngre artilleri i skapandeprocessen. Björnar, älgar och vildsvin togs fram. Detta ökade på utsläppen, men skogen i horisonten närmade sig obönhörligen och den började verkligen se stor ut. Trädet tyckte till och med att det gick att skymta djur där borta. Stora djur med snablar och långa halsar.

Det var nu trädet fattade beslutet att leka Gud på riktigt. De djur som hittills tagits fram hade små hjärnor med begränsad möjlighet att utveckla logisk slutledningsförmåga. De hade inga vettiga fingrar, tog sig fram på alla fyra och möjligheten att kommunicera med andra individer hade avsiktligt hållits på en basal nivå för att ”undvika större konflikter”. Nu var det dags att prova något mer våghalsigt. Det var dags för en skapelse med starka kognitiva förmågor och möjlighet att kommunicera och utveckla sig själv till den grad att den potentiellt skulle kunna bli smartare än trädet självt. Denna intelligenta figur, låt oss kalla den ”människa”, skulle inte bara kunna beskära trädet en gång per år och se till att det fick gödsel och vatten, utan även komma på nya, uppfinningsrika sätt att generera koldioxid (och kanske till och med elda upp den konkurrerande skogen). Enorma möjligheter! Vad skulle möjligen kunna gå fel?!

Det pågår i dag en debatt om hur vi bör förhålla oss till utvecklingen inom artificiell intelligens (AI) och så kallad ”Singularitet” (enkelt uttryckt när maskiner blir smartare än människor och exponentiellt kan fortsätta förbättra sig själva utom vår kontroll). Tunga pjäser som Elon Musk, Bill Gates, Stephen Hawking, Ray Kurzweil och Mark Zuckerberg har alla starka åsikter om möjligheterna och riskerna med denna teknologi. Åsiktsspannet är enormt. En del tror att AI kommer automatisera bort alla jobb och att det på sikt är det största hotet mot mänskligheten någonsin. Andra hävdar att intelligensexplosionen som AI medför kommer lösa alla problem med svält, miljö, överbefolkning och till och med göra människan odödlig.

De flesta är överens om att Singularitet förr eller senare kommer uppnås och många större företag plöjer ner pengar inom detta område. Det intressanta är dock att ingen vet vad som kommer hända om utvecklingen får fortsätta. Vilka är de verkliga riskerna? En del av den offentliga diskussionen handlar om att man vill försöka reglera utvecklingen, men hur reglerar man något som kan bli miljarder gånger smartare än oss människor på väldigt kort tid?

För den intresserade kan jag rekommendera Tim Urbans artiklar om AI. En perfekt och kul inkörsport till ett område som är otroligt intressant. Eller kom över på en fika hos oss på Atea så pratar vi igenom hur AI och digitalisering kan komma att förändra och förbättra din verksamhet. Då får du också höra hur det gick för trädet.