Reseberättelse från SQL Server Summit

2015-11-11

Okristligt tidigt den 25 oktober hämtade en likaledes okristligt gladlynt taxichaufför mig för den första tranportsträckan påväg till Seattle och PASS SQL Server Summit 2015. Hoppet till Amsterdam gick på knappt två timmar, men sen väntade 10 timmar över atlanten.

Vi spolar fram några timmar – jag kan svårligen tänka mig att någon egentligen är intresserad av den marginellt exceptionella flygplansmaten eller underhållningen, även om KLM/Delta fått in en rätt imponerande mängd filmer i sitt ombordmaterial. Fjärran är tiden då man behövde fylla iPaden till bredden med film, nu tog jag aldrig upp den ens.

Hursomhelst, jag checkade in på Sheraton hotel som PASS har som officiellt hotell och spankulerade iväg de fåtal hundra meter det är till Washington State Convention Center för att hämta min badge.
Det här är andra gången jag åker på PASS Summit, och logistiskt var det väldigt likt förra året. WSCC är ett spännande komplex med många våningar och stora ytor, men utan att kännas så enormt stort och opersonligt som exempelvis Moscone Center i San Francisco där Oracle kör sitt OpenWorld-event.


PASS Summit lockade i år cirka 5000 deltagare från 2000 företag i 52 länder. Det är ett huvudsakligen tekniskt event med huvudspår inom SQL Server och BI (business intelligence). SQL Server 2016 kommer nästa år, och även om flera sessioner rörde vid funktionalitet som kommer så är inte fokus på konferensen nyheter, utan till största del "notes from the field" och liknande.

Värt att notera är att det inte är Microsoft som står bakom SQL Server Summit – det är den helt frivilliga organisationen PASS (tidigare Professional Association for SQL Server). Det borgar för genomgående hög kvalitet på innehåll och ett genuint intresse och stor entusiasm hos talarna. Microsoft är självklart en stor och stolt sponsor av eventet, men det går helt i PASS regi.

Jag deltog i två s.k pre-cons (heldagssessioner med en talare) och tre dagar på konferensen. Jag valde Paul Randal och Kendra Little för mina två pre-cons, och har man jobbat i någon större utsträckning så känner man väl igen båda. Paul har varit med sedan Spanska inbördeskriget och är bland annat skyldig till att ha skrivit om DBCC-funktionen. Han kan oerhört mycket om hur SQL Server fungerar internt och är dessutom en väldigt van och duktig talare.
Kendra Little jobbar ihop med Brent Ozar och kompani och fokuserar huvudsakligen på utveckling och indexfunktioner. En heldag med djupdykning i hur index ser ut längst ner i detaljer och en hel del kreativa och matnyttiga tips om vad man kan, bör och inte bör göra med sagda index.

Efter två pre-cons var det dags för den egentliga konferensen. Många parallella spår med talare från hela världen i kombination med en hyfsat stor utställning garanterade att man aldrig hade tråkigt. Jag lyssnade på allt ifrån extremt djupa sessioner nere på debuggernivå (Bob Ward brukar ge samtliga som lyssnar huvudvärk, oavsett hur länge man jobbat) till en väldigt konceptuell dragning om Hadoop för SQL Servermänniskor. Då jag jobbat en stund med SQL Server föredrar jag att åka på konferenser av det här slaget hellre än att gå regelrätta kurser.

Här har jag möjlighet att själv välja vad jag vill lyssna på och samtliga talare är öppna, tillgängliga och hjälpsamma om man har några funderingar kring antingen innehållet i sessionen eller bara i allmänhet. Jag har aldrig träffat en sammanslutning med så öppna människor – fjärran är "sköt-dig-själv"-mentaliteten jag upplevt mer än en gång på OpenWorld. Jag har etablerat och återknutit kontakt med flera av de ledande namnen i världen och samtliga sade samma sak – är det nåt så släng iväg ett mail. Det kallas #sqlfamily och det verkligen så det känns.

Efter fem dagar i Seattle var det förvånansvärt skönt att sätta sig på planet till europa igen. Inte för att jag fick så mycket lugn och ro – jag var fullt upptagen med att skriva anteckningar och skriva upp saker jag skulle titta vidare på när jag kom hem. Tyvärr hade jag gott om tid för detta på Amsterdams flygplats också då jag snällt fick roa mig med att svansa runt där i 8 timmar. Det är baksidan av att flyga till en liten ort som Linköping…

Summa summarum så är SQL Server Summit det event (bestämd form, singular) man bör delta på om man jobbar med SQL Server på någon nivå. Det finns godis för alla kunskapsnivåer och möjligheterna för nätverkande och att skapa nya bekantskaper är enorma. Jag ser redan fram emot Summit 2016 som kommer gå av stapeln 26-28 oktober 2016 på samma ställe – WSCC i Seattle. Jag hoppas vi ses där!