2019-04-03

Med handlingsplanen i handen

Handlingsplanen är nu två veckor gammal och jag har äntligen haft tid att sätta mig in i den lite mer ingående. Kommer i detta inlägg dels återknyta till mitt föregående inlägg innan handlingsplanen, dels att belysa några delar i handlingsplanen som är extra intressanta.

Josef Siljebo Doktorand vid Umeå Universitet

I min förutsägelse angående vad handlingsplanen skulle belysa lyfte jag fram två ganska generella teman, digital produktion och ledarskap och utveckling en sådan samt kompetensutveckling. Sett generellt tycker jag att detta stämmer ganska väl in på handlingsplanen. Ingen annan syn än vad som framträder i digitaliseringsstrategin görs gällande i handlingsplanen; digitalisering är att använda digital teknik på ett bra sätt för att skapa nytta. Inget fel med det, om än, som sagt, det är en ganska snäv syn på skolans digitalisering i stort och människans relation till digital teknik specifikt.

Perspektivet som antas angående digital kompetens i handlingsplanen tycker jag skiljer sig från digitaliseringsstrategin; i digitaliseringsstrategin är det först och främst individen som skrivs fram; i handlingsplanen dels individen men även vad man kan kalla skolans digitala kompetens. Konkreta exempel här är där man skriver om digitala ekosystem, interoperabilitet och ”digitaliserings- och utvärderingsplan för verksamheten”. Alla tre har ett tydligt organisatoriskt perspektiv snarare än individuellt och där det handlar om mer än att göra digital teknik tillgänglig i verksamheten. Vidare använder man uttryck som ”förvaltning av digital miljö” och ”organisatorisk kapacitet”.

Jag lyfte även fram identifiera, bedöma och tillämpa som framträdande element i en digital kompetens för skolledare i mitt inlägg innan handlingsplanen. Då fokus kan förstås som förskjutet från individ till organisation är det svårt att göra jämförelsen med en skolledares digitala kompetens. Generellt kan man dock konstatera att det inte främst verkar vara skolledare som ska identifiera, bedöma och tillämpa när man läser handlingsplanen, utan exempelvis Skolverket, SKL och andra organisationer. Det kan man se på olika sätt. Jag tycker främst att man som skolledare just nu kan se det som att ansvaret för skolans digitalisering delas av många.

En extra intressant sak som framträder i handlingsplanen är en väldigt bred syn på interoperabilitet, eller samverkan. Man lyfter fram eSam, ett program för effektivisering av offentlig sektor där det handlar om standardisering av information så att olika aktörer lättare ska kunna samarbeta och utbyta information. Det är alltså olika offentliga och privata aktörer som ska producera sin information baserat på gemensamma standarder. Dessa standarder kommer från European Interoperability Framework (EIF), framtagen av Europakommissionen, där man eftersträvar att all offentlig förvaltning inom EU ska vara interoperatibel. Jag ställer mig genast frågan om på vilket sätt svensk skola blir styrd genom ett sådant ramverk, för det är väl rimligt att tänka sig att den blir?

Ska jag vara helt ärlig angående handlingsplanen tycker jag att det mest intressanta kommer i slutet, dock inte för att det som kom innan var ointressant. I bilagan ”Arbetsprocessen” beskriver SKL hur man strukturerat och arbetat med framtagandet av handlingsplanen. Man skulle kunna jämföra SKLs arbete med nästan vilken skola som helst som står inför utmaningen att digitalisera sin verksamhet, där en modell som bygger på olika perspektiv, samråd och dialog kring en gemensam målsättning är grunden för utveckling.