VDI

2011-06-07

Jag tycker att det är intressant hur man reagerar när ny teknik presenteras. Det är ofta med en viss skepsis som man tar emot den. Efter en tid så börjar den sakta sjunka in och man kan se dess värde. Parallellt med denna process, utvecklas tekniken till att bli mer användbar och enklare att etablera och hantera. It-historien är som bekant inte speciellt lång räknat i kalendertid men den tenderar att röra sig väldigt fort framåt. Därför har man hunnit se ett antal nya tekniker etablera sig samt andra försvinna bort.

Virtualisering har verkligen tagit en stor del av utrymmet de senaste åren och är numera en defacto standard. Hörde i veckan att antalet virtuella servrar i världen är fler än antalet fysiska. Det blir också fler och fler funktioner som virtualiseras. Servrar har vi haft sedan lång tid tillbaka och även virtualiserade applikationer. Den funktion som diskuteras mycket nu är klientvirtualisering eller VDI som det förkortas.

Det man märker är att det är många tillverkare som vill ta delar av denna marknad. De kommer från olika håll men alla vill ta hand om klienten. Klienten som för 10 år sedan var något tråkigt och inget man ville hålla på med har helt plötsligt blivit det allra häftigaste. Alla leverantörer som nu fokuserar på klientsidan har olika sätt att beskriva VDI. Inte speciellt konstigt är deras perspektiv och deras argument hämtade från sin egna portfölj. De som kommer från serversidan framhäver fördelen med serverbaserad klientplattform och de som idag arbetar med klientsidan anser att man måste behandla klienten på samma sätt som tidigare även om den placeras i serverhallen.

Ytterligare en faktor som spelar in är så klart licenskostnaden för de olika lösningarna. Vi vet av erfarenhet att den allra bästa funktionen får vi om vi kombinerar alla leverantörer och tekniker. Problemet är komplexiteten som följer samt inte minst den höga prislappen.

Hur ska man då resonera och vad ska man välja?

Det finns inget enkelt svar utan man måste utvärdera de olika teknikerna och matcha dessa gentemot sina egna behov. Behovet i sig varierar inte bara mellan olika organisationer utan även mellan olika användargrupperingar inom en organisation. Skillnader mellan de olika lösningarna rent teknikmässigt finns dokumenterade och kunskapen finns hos Atea samt hos vissa andra integratörer. Utmaningen är att matcha tekniken mot de egna behoven. På Atea jobbar vi tillsammans med kunden i olika varianter av workshops samt proof of concepts. Det har visat sig vara ett bra arbetssätt. Ibland vet inte kunden exakt vilka behoven är och då börjar vi med en utredande aktivitet.

Sammanfattningsvis vill jag säga att lösningen finns där. Det är bara att inse att man måste inleda vid skrivbordet och sedan via workshops, etablera den lösning som passar bäst samt som har en rimlig investeringsnivå. Vill man snabbt får en känsla för tekniken kan dock en proof of concept vara ett bra alternativ.

Det var allt denna gång…


Ps. Förresten…Vad händer om man virtualiserar virtualisering? Ds.